Du är inte min längre

Strålkastarna lyser upp det mörka rummet och en tjock fuktighet strömmar igenom den stora lokalen. Friskluft kunde man verkligen inte kalla detta, men ändå var hela golvet fullt med människor. Dansandes mot varandra och med armarna i luften. Detta var frihet för många, att bara få släppa loss och vara en person de annars inte kan vara. Själv var jag den här personen överallt förutom här, på det här stället hade jag aldrig varit på förut. Men jag stod nu här lutandes mot en vägg och letade efter ditt bekanta ansikte bland folkmassan. Jag var här för din skull, för jag visste att det var här du var. Det var här du släppte ut allt och fick vara den där personen som du vill vara. Problemlös och lycklig bland människor som inte vet vem du är.
Som inte vet något om din bakgrund.  
Men jag vet vem du är, jag vet alla dina dåliga sidor och hur din blick kan vara så mjuk och varm och sedan bli så hård och ilsken på en sekund. Men ändå är jag här.
Jag stirrar ut mot människorna som håller om varandra och gungar till musiken som spelas från ett bås lite längre in i rummet. Man kunde känna basljudet enda in i själen, hur mitt hjärta började dunka i takt till musiken. Även fast att längtan efter dig är så stor så började det kännas hopplöst att stå här och vänta. Men då ser jag en mörk ryggtavla och en kropprörelse som jag bara sett en gång tidigare. Den mörka varelsen vänder sig om och jag ser ditt ansikte.
Det var du.
Du tittar mot mitt håll medans du dansar, men dina mörkbruna ögon är tomma för du ser inte mig. Dina armar åker upp i luften och du ler. De blöta avtrycken på din svarta t-shirt, den blanka pannan och de djupa ringarna under ögonen bevisade att du hade varit här ett tag.
En lång blond tjej lägger sin hand på din axel och drar dig mot sig. Hennes ljusa hår och vita hy var äckligt snyggt mot din mörka stil och chokladbruna hud. Du lägger dina händer på hennes höfter och ni dansar synkade mot varandra. Människorna runt omkring er bryr sig inte om er, de dansar fortfarande likadant som de gjorde innan. Men jag står här och ser händelsen, jag är fastfrusen men en varm bubblande känsla sprider sig i kroppen.
Jag behöver nu inte ligga vaken på kvällarna och tänka på hur du mår, du kan faktiskt ta hand om dig själv och kan älska igen. Jag gav dig hela mig och du gav mig hela dig.
Men det är över nu.
Vi är över det nu. 
Medans dina händer glider upp och ner för den blonda dansörens kropp så viskar hon saker i ditt öra. Kanske viskar hon att du är snygg, kanske vill hon ta med dig hem eller så kanske hon tycker att den mystiska sidan av dig är intressant. Jag kommer aldrig få veta, men jag ser att du mår bra. För som om du hörde mina tankar eller mina andetag så tittar du bort mot mig. Du håller fast blicken på mig och sedan ser jag hur dina ögon blir glansiga och ett litet snett leende syns igenom folkmassan. Den natten lovade jag mig själv att aldrig mer tänka på dig, för du var inte min längre.
 
23 september 2012
Ögonblicksbild, novell av Amanda 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0